Hitta vägen tillbaka från ilskan inom familjen med Anger Management
Nu när du befinner dig här på min hemsida om vredeshantering, så tänker jag att du kämpar (som man eller kvinna) sannolikt och framför allt med ilska i ditt parförhållande. Kanske också i din relation till dina barn? I andra relationer, som t.ex. på ditt arbete upplever du har en större förmåga att kunna styra din ilska. Men kanske tar du med den hem?
Men att ilskan kan bli så stor och utagerande, just tillsammans med din partner, är det som betyder mest för dig och det är det du önskar att förändra. Som kvinna kanske du har en man som utagerar i sin ilska, det kan vara skrämmande, det påverkar dig mycket, men den ilska du hamnar i är kan var mer inåtvänd, du bär runt på agg, som du har svårt att komma ur. Du som man tycks kommar ur din ilska relativ snabbt, men när du väl “exploderat färdigt” får du dåligt samvete och då önskar du att hon ska stå beredd att ta emot dig och försonas.
Det skulle vara praktiskt för dig om hon kunde glömma det som hänt. “Så vi bara kan komma vidare…” Du som kvinna kan ha svårt glömma obehaget du hamnar i när han blir så där arg. Du inser att det skulle vara praktisk att bara gå honom till mötes, men du kan nu märka din egen ilska och den kan du ha svårt att släppa. Du bär den inom dig som en tung ilsken börda. Och det är hans fel!
Upprepeningsloopen
Ni önskar att komma vidare och kanske inbillar er att ni kan det. Men är det så lätt? Kommer ni båda någonsin vidare? Hamnar ni inte i stället i en “upprepningsloop”? Ni vet nog båda att det kommer att upprepas, det kommer att ske igen. Ni glömmer, gömmer och går vidare tills det sker igen?
Hos dig som kvinna: du glömmer ingenting, du gömmer det inom dig.
Hos dig som man: du kan lättare glömma och kan bli förundrad över när du upptäcker att hon ingenting glömt.
Vari 1 Men när han släpper sin ilska blir han så skuldtyngd, då kunde det vara praktiskt att gå honom till mötes, ta emot hans ursäkter, så ni kan komma vidare. Men är det så lätt? Men gör ni det? Kommer ni båda någonsin vidare? Hamnar ni inte i stället i en “upprepningsloop”?
Men sker den inte på olika sätt inom er?
Vari 2 Men när du som man släpper din ilska hamnar du i självförebråelser, skuldkänslor och t.o.m. skam Som kvinna kunde det då vara praktiskt om du kunde gå honom till mötes, ta emot hans ursäkter, så ni kan komma vidare. Men är det så lätt? (Och kommer det alltid någon ursäkt?) Kommer ni båda någonsin vidare? Hamnar ni inte i stället i en “upprepningsloop”? Ni vet nog båda att det kommer att upprepas, det kommer att ske igen. Ni glömmer, gömmer och går vidare till det sker igen?
Vari 3 Du som man kan märka skuld när ilskan släpper. Ja, det kan du också som kvinna. Du som kvinna kan se att när hans ilska släpper blir han något skuldtyngd
Er upprepningsloop?
- “Detta kommer inte hända igen!
- Detta gör jag inte om.
- Nästa gång kommer jag att kunna göra någonting annat.”
En kvinna kan försöka intala sig själv att det är hennes skuld:
Det finns något av strutsbeteende i denna effektiva förträngning och glömska.
Men när han släpper sin ilska blir han så skuldtyngd – vill försoning/Han önskar att allt ska bli som vanligt. Då kunde det vara praktiskt att gå honom till mötes, ta emot hans ursäkter, så ni kan komma vidare. vilket du kanske gör och ni kommer vidare… Men gör ni det? Kommer ni vidare? Hamnar ni båda inte i stället i en “upprepningsloop”?
Du lyckas kanske med konststycket att både glömma och veta att hans ilska kommer att upprepas igen. //Och du som man ser nog det på samma sätt. Både du som man och kvinna lyckas med konstycket
Som man och kvinna lyckas ni båda med konstycket att glömma vad som just hänt, men samtidigt vet ni båda /innerst inne att det nog kommer att hända igen. Denna kombination av glömska och vetskap kan man ju alltid knyta en förhoppning kring, den lyder det kommer inte att ske igen. Men är det inte ett slagsstrutsbeteende?
Vad kan ni göra nu?
Mannen först
Min mer än 20-åriga erfarenhet av att arbeta med utagerande ilska anger management, så skulle jag alltid först och främst ge stöd och hjälp åt den av er som är drabbad av de starkaste känslorna, de starkaste utagerande känslorna (affekterna). Och inte först och främst åt den som ser sig som offer för dem eller utsatt för dem. För det är ju detta utagerande (denna starka affekt), som du kan läsa mycket mer om här nere i min text, som slår hårdast mot er som par i ett ert förhållande. Det är ju denna affekt som så att säga sätter en käpp i hjulet för er kommunikation och er förmåga att kunna vara tillsammans på ett tryggt sätt och som sagt det kanske också finns barn med som direkt eller indirekt blir drabbade?
*Men det är också dessa starka utagerande känslorna som är det är lättast att förändra*
Skapa lättnad och värdighet
Och när du som man läser detta så kanske det kommer en liten snärt upp inom dig av obehag, skuld, kanske lite skam? Jag vill då fråga dig om det inte skulle vara skönt och ge dig stor lättnad om du inte längre behövde hamna i sådana känslor? Om det inte skulle vara en stor lättnad för dig om du kunde återfå en känsla av kontroll, inre styrning och därmed uppleva en större värdighet i ditt förhållande till din partner och kanske den övriga familjen? Jag tänker att du bäst själv kan besvara denna fråga?
Efter några gångers samtal kan du som partner också möta upp, om vi beslutar oss för detta. Det kan vara individuellt och som ett par.
Du är välkommen att kontakta mig
Skriv eller ring til mig
Lyder det interessant for dig, er du velkommen at kontakte mig.
Det er lettest at komme i kontakt med mig via sms eller e-mail. Du kan få en tid til en første samtale inden for 1-2 uger. Hvis du er fleksibel med tider, er det lettere at finde en tid. Angiv gerne hvilke tidspunkter, der ikke er mulige eller hvornår du kan. Hvis du kun kan fra kl. 16.00, er det sværere. Jeg har ingen tider efter kl. 18.00 eller i weekenderne. Jeg får også aflysninger fra klienter, så du kan få en tid med kort varsel.
Send en sms til 29275352 eller en e-mail til mr@dynamisksamtale.dk, så svarer jeg inden for 24 timer i arbejdstiden.
Akut brug for at tale om din vrede?
En del av er som kontaktar mig har just varit med om en incident, händelse med utagerande ilska, oftast inom familjen. De kontaktar mig med en känsla av ånger, skuld och skam. Om det förhåller sig så, när du kontaktar mig, så nämn gärna detta, det kan vara att jag kan ge dig en akut tid om du önskar det.
Det första samtalet
När du kommer förbi min klinik för ett första samtal (eller online) kommer du att kunna gå hem med en större insikt i:
- Varför du blir så arg
- Vilken funktion ilskan har för dig
- Att ilska också är en fysiologisk reaktion
- Skillnaden på affekt och känsla
- Hur ilskan står i vägen för kommunikation
- Något om vad din ilska kommer ifrån
Konkret verktyg
Lär dig affektreglering
Du kommer också att kunna gå hem med ett konkret verktyg, som lär dig att kunna registrera din grad av ilska eller din nivå av “starkakänslor inom dig” från 1 till 10.
Min tekst om vrede
Den tekst, jeg har skrevet om vrede og vredesbehandling, har sin baggrund i mange års erfaring med klienter i terapi, men også min egen terapi. /Och min upptäckt av hur fundamental ilska, aggression och konsten att säga ifrån egentligen är i våra liv./ /Teksten er opdelt i afsnit fra 1 til 22, men hvert afsnit kan også læses selvstændigt. Du kan således springe rundt mellem de overskrifter, der vækker din interesse og virker meningsfulde for den situation, du befinder dig i nu. Men hele min tekst ønsker alligevel at præsentere et omfattende billede af, hvordan destruktiv vrede søger sin destruktive vej for at udtrykke sig selv, og også hvordan du samtidig er på flugt fra dig selv.
Men NB! Du kan ikke løse dine vredesproblemer ved blot at læse en tekst. Problemet opstår i relationer og bør også løses i en relation med en anden person. Din vrede afspejler, hvor udfordrende det kan være at være sammen – det gælder for os alle.
Hitta din väg mellan könen
Här på min hemsida kommer jag att reda ut från mina många års erfarenhet av behandling av mäns och kvinnors ilska, och skillnader mellan. Det finns något typiskt mellan könen, det är sant. Men detta ska inte förhindra att det individuella alltid går före det generella. Och jag hoppas att du som nu är här inne inte binder upp dig vid de olika könen men kan finna din egen väg med eller mellan dem.